Patriot eller idiot?
Det är ingen hemlighet att engelskmännen driver med amerikanerna. Engelskmännen kallar amerikanerna för överdrivna, nationalister och patrioter. Hade jag varit 10 år hade jag barnsligt utryckt mig genom att säga: SPEGEL TILLBAKA! För om man vill uppleva överdrift, patriotism och nationalism så kan man ju kika ut genom fönstret om man befinner sig i Storbritannien. I samband med Kate och Wills bröllop imorgon så befinner sig hela London i hysteri. Antikaffärerna har grävt fram gamla tallrikar och bråte från tidigare Royal weddings och satt i skyltfönstren, hus är invirade i flaggor, varje tv kanal sänder nyheter inför bröllopet, skolorna runt om London har arrengerat fest hela dagen, jag har inte sett en enda unge som INTE gått klädd som en prins eller prinsessa idag (obsavera att detta är dagen INNAN bröllopet), flaggorna är slutsålda i butikerna, Grace och Fred kommer hem med skolväskorna proppade med pyssel såsom "wedding invitations" egengjorda kronor och flaggor, hela nationen är ledig. Bäst (eller värst?) är att man kan med dyra pengar köpa tillgång till en tillfällig camping i Clapham common (en park nära mig). Tänk festival stuk fast istället rockstars är underhållningen en storbild skärm med direkt sändning från bröllopet, camping men istället för trasiga tält står där pampiga husvagnar, alkohol men istället för folköl är det champagne i glasen.
Detta är jättekonstigt så därför tycker såklart jag att det är jätteroligt! Jag ska sätta klockan på 7 imorgon, på min lediga dag BARA för att få uppleva stadsfesten. Hela London kommer vibrera (och sluta fungera, får panik av tanken av tunnelbanan imorgon). Ps. hade jag hetat Kate Middleton idag hade jag inte sovit en blund i natt.
Will and Kate. Grace hittade för övrigt en gammal plast ring med en blå sten i en av hennes lådor häromdagen. Hon har vägrat att ta av den sedan dess.
Till månen och tillbaka
They drive me mad, but i love them. To the moon and back!
När Grace viskar trött efter den sista godnatt pussen "you are a part of our family" blir man varm om hjärtat. Tveksam värme i hjärtat när man genom de pappers tunna väggarna hör en irriterad mamma fråga barnen varför de är så svåra med henne och inte med Josefin och får svaret "cause its much more fun with Josefin!". Borde jag vara rädd att mista jobbet? haha
Easter with the family
När helgen känns som ett hot..
"Du och Jenny verkade vara en sån där super duo" /Philip
..Jag är rädd för kommande helg. Malin har flyttat, Linn är i Spanien, svenskaskolan brudarna är i Sverige och Jenny; du flyttade idag. Jag har noll planer och noll alternativ. Nämnde min situation för min värdfamilj när de entusiastiskt pratade om deras kommande helg på landet med påsk-middagar och övernattningar. De har nu ringt runt till släktingar och vänner och frågat om de möjligtvis har en extra säng och lite extra käk åt deras au pair? Ska jag ta emot det erbjudandet med tacksamhet eller ta det som ett hån? Jag vet inte. Ska jag ha gått från super busy till familjehelger på den engelska landsbyggden? Jag känner att det är ett liite för stort steg. Jenny, vad fan (upprepar; vad faaaaaaaaaan) ska jag göra utan dig? Notera att detta inte är en sådan fråga som inte kräver ett svar, för det gör jag. Jag kräver ett svar på den frågan, för i ärlighetens namn så har jag ingen aning? Vad ska jag göra utan Jenny?
music
Florence + The Machine – Dog Days Are Over
Kanye West – Runaway - Explicit Version
Two Door Cinema Club – Something Good Can Work
The Tough Alliance – Koka-Kola Veins
White Town – Your Woman
Passion Pit – To Kingdom Come
Tegan And Sara – Walking With A Ghost
några schyssta dängor som konstant finns i huvudet eller spelas på min spotify lista. Checka vetja!
En bild säger mer än 1000 ord. Här får ni därmed 8000 ord
Liverpool street lägenheten, bild från "vår balkong".
Alla bilder hittade på Karls och Philips fb.
Jag kan fortsätta i eveigheter, det finns tusentala bilder från veckan som gått. Och visst talar bilderna klarspråk? Man ser ju på mils avstånd att vi hade det grymt. Behöver ingen förklaring. Fred ut.
lycka, helt enkelt
Philip, Karl & Emil på Luxx 7 april
en av tusen avskeds kramar och pussar.
Alla bilder från Josefin fb. Fler bilder från veckan kmr!
Jag kan välja att skriva en ändlös roman om veckan som gått men skippar det. Kan istället sammanfattande skriva att det varit den bästa veckan i London, helt klart. Det är många grejer som tillfört till detta top resultat. Strålande sol, 25+, London, Ledighet, skratt och genomlycka från stunden jag vaknat till stunden jag somnat och främst några av de bästa personer på denna jord vid min sida.
10 april 2011
Oavsett Malin så är det; Du, jag & London
Du, jag och London.
Det finns tusen bilder och tusentals fler minnen. Jag vill referera till ett inlägg skrivet av mig i höstas. Bara för att det är lika sant då som nu, läs här. Jag älskar också att jag med 100% säkerhet vet att DU vet att det är sant. Tårarna som (pinsamt nog) inte kunde stoppas i torsdes bevisade det. Jag saknar dig men önskar dig ännu mer ett stort lycka till!
För att lyckas skriva något negativt om denna veckan...
just realized that I'm not hearing about the crimes on telly - I'm actually experiencing them
Liknande sånna här mail är tyvärr inte första gången jag hittar i min inkorg. Utklipp från ett mail från "the local police".
Jag går förbi poliser som med ett fast grepp håller i en handborgad man på min tunnelbane station med jämna mellanrum. Jag blir bemött av en polis konstapel utanför min lilltjejs skola för att ta emot ett papper om att ett flertal kvinnor, speciellt i sällskap av barn, blivit attackerade och rånade på gatorna runt omkring. Jag småpratar med de andra mammorna och barnskötarna på lekplatserna om de bästa street smart skydden - mini spray deo (som tydligen förblindar i 5 minuter) eller mobilt alarm? Jag måste ropa "who is it?" innan jag öppnar dörren. För min värdmamma varit med om att en psykopat försökte ta sig in genom dörren när hon var ensam hemma. En kvinna blev rånad och strypt utanför sin egna ytterdörr i sällskap av 3 barn mitt på dagen - 2 gator bakom min! 7 affärer blev rånade på vår lokala huvudgata - samma vecka. Behöver jag fortsätta?
Trots detta så har jag kännt mig så himla trygg här. Jag bemöts av vänliga ansikten och handlingar vart jag än vänder mig. Jag finner polisen (som syns överallt) som en himla trygghet, till skillnad från i Sverige där jag jämt känner mig på min vakt när polisen cirkulerar i området. Min poäng och fråga är, efter att jag och jenny kom lite olyckligt till förra veckan, om jag upp tills nu varit super naiv och lyckligt ovetande eller är det så att av 9 miljoner människor så klart det finns några ruttna ägg men inte mer än vanligt procentuellt jämfört med exempelvis Halmstad?
Respons
Från en natt på Amika. ps. fortsätt kommentera
