lloydilondon

I onsdes så styrde vi kosan mot Jalouse! Vi var inbjudna till en spelning med LMFAO. Jag har inga bilder från den kvällen (tyvärr!)

Jag är så nöjd med min sista London helg! Jag har varit ute och festat med fina tjejer, och det vart himla lyckat! För mig så har utgångar på Londons bästa klubbar varit lite som a och o för min London resa. Jag skäms nästan när jag skriver detta, men det är nog dessa utgångar och denna lyxen som jag kommer sakna mest (eller delad första plats med kidsen!). Jag minns min hysteri första natten jag var ute i London. Då på Amika tillsammans med Malin. Vi fattade inte att VI kom in, det var ju legg 21 men de ville inte ens kika på våra utsträckta körkort i dörren. Dessutom endast gästlista. Och hur kom det sig att vi fick gå före alla i kön, och slapp betala och helt plötsigt hade avspärrat område inne i klubben med eget bord med obegränsad champagne? Fattar egentligen fortfarande inte hur det kommer sig. Borde berätta om onsdes och LMFAO också. Jag ska fatta mig kort. Jalouse var så fullt som det möjligtvis kunde bli, Linn och jag hamnade en halvmeter ifrån LMFAO snubbarna. LMFAO snubbarna som för övrigt var exakt lika galna och roliga som jag misstäckte. De drack vodka som vatten (på riktigt) och dansade (shuffled) tills deras svett skvätte ända på oss. Några av dem kom fram till mig utanför klubben när jag var på väg hem. Givetvis låssades jag som ingenting när jag pratade med dem... tills jag kom runt hörnet dvs. Där fick Linn ta del av min glädje-dans.

Om ni händelsevis kommer befinna er på Gatwick airport imorgon så snälla kom fram och ge mig en kram. Jag har en stark känsla av att jag kommer stå där ensam och gråta.

Slog mig att jag flyttar imorgon (engelska landsbyggden, random). Jag kommer pendla i 1.5 veckor mellan landet och London, och mina sista London-dagar kommer spenderas med min familj som i skrivande stund tar sig mot england via bil. Därmed blir idag min "sista" dag att hinna packa. Lite lurigt att få ner (nästan) ett helt år i några resväskor. Lite (mycket) roligt att hitta alla brev och vykort som adresserats till mig under dessa månaderna. Fler än jag lyckades hålla snyggt.

Mötte upp kära Josefin för att dra oss mot en solig frukost på James street. Strosade runt på Carnaby Street och de mysiga (och gömda) smågatorna där vi hittade ett mysigt fik (ytterst sällsynt med mysiga fik i London, Starbucks dominerar tyvärr). Körde en rejäl runda på House of Fraser där vi fyndade på sommar rean.

Hamnade senare i älskade Clapham där vi började med vin och kvällsmat på All Bar One

Behövde inte gå många meter för att hamna på Underdog senare B@1 och diverse barer. Vi fick en massa nya vänner som vanligt! Mötte även upp en gammal bekant från tidigare utgångar i Clapham med Jenny. Kärt återseende! Lyckades sneaka in på Josefin hotell den natten så vi delade på en 90cm säng. Det hände en massa roliga saker den natten och var så himla lyckat! Skrattar än åt minnerna.

Delar av borgen sägs ska ha stått där sedan brons åldern

Nästa och sista dagen så åkte vi till London Bridge. Eftersom det var lördag och delvis soligt så var matmarknaden Borough market i full blom (inga bilder). Det är ingen hemlighet att jag älskar det stället och likaså gjorde Josefin. Vi köpte god mat som vi åt vid Themsen. Gick sedan längst Queens walk vid vattnet och hamnade i uråldriga Tower Hill. Sedan gick vi ända fram till London bridge och svängde ner till vad de kallar "Little Venice". Inte för att jag varit i Venedig men jag gissar att det ser ut ungefär som det gör där! Jag älskar och önskar att jag bodde på det stället. Mitt i pulserande London, så kommer man till vad som känns som en hamn. Flashiga lägenheter, båtar och mysiga uteserveringar omringar stället. Och för en stund så känns det lite som om man är någon helt annanstans än i just London.

Ses snart igen min vän!

Upptäckte ett vykort adresserat till mig nyss. Vykort från älskade Jenny och Kreta (typ 2 veckor sent). Vilken underbar överraskning. Tack! Förövrigt så sitter jag och klurar på hur jag kan lura med Fred till parken. Han vägrar lämna soffan och han vägrar att slita ögonen från tvn. Jag har nyss kommit på att det är min sista vecka med kidsen i London och har därför besämt mig för att dra till parken med Fred. En sista gång liksom. Heeeeeelt galet. Flyttar till engelska landsbyggden på söndag för de som inte visste.

Bildbomb so to speak. Sista tjatet om midsommar. Nu är det ta mig tusan nästan helg igen. Och inatt så kommer Josefin Johansson, cant wait!

Kan kort säga att midsommar var svårslaget, succé! Borde inte rabbla upp allt roligt som hände. 1 för att inlägget skulle aldrig ta slut. 2 för att det är för att det är hemligt. Men kan nämna att jag stötte på och hängde med några 'Made in Chelsea' (som tv-serien 'The Hills' fast a la London style) grabbar inne på Green room. Jag följer den serien slaviskt men låssades ändå som om jag inte hade en aning om vilka de var. Kan nämna att maten var himmelsk, trots att jag under dagen hade sprungit på den lilla italienska grå-håriga huvud-kocken på Maddox. Då hade han med yviga gester beklagat sig över att vi tvingade honom laga svensk mat. Tänka sig!

Kurirerar mig från 3 späckade dygn hemifrån fulla av fest och äventyr med lite örongodis. Och i detta fall även ögongodis. Jag återupptar min svunna kärlek för Chris Martin och hans gäng då jag genom tvn får ta del av deras imponerande spelning på Glastonbury. Känner mig nära till lycka och även gråt.. och hade jag varit en katt hade jag definitivt spunnit just nu.

Efter inte många timmars sömn efter en natt på The Box samt natt och morgon äventyr i Josefins lägenhet så spenderade jag fredagen på Club Maddox. Sju timmar tog det oss tjejer att fixa det sista för att skapa en riktig Sverige anda på Maddox. Midsommarstång och hela fadderullan, ska det va så ska det!

För att slippa att bli dygnsur i regnet så små springer jag till Freds skola. Min dåliga uppsyn gör att jag inte lägger märke till bilen som i alldeldes för hög fart svänger runt hörnet. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Lyckades landa på marken, och till döma av bilderna så landade jag nog på mitt högra knä. Blöt, 20 minuter sen och gråtandes så knackar jag på dörren till Freds skola. Med fem "lärare" som klappar mig på ryggen så kommer Fred ner för trappan med ett frågande leende. Jag ber om en kram från min favorit kille och plötsligt så är allt bra. Gubben, lilla gubben är nöjd för han fick choklad kex av lärarna efter att allas mamma och pappa hade kommit och hämtat deras små troll under tiden hans Josefin slirade runt i regnet.

Imorgon kommer London att få en helt annan glöd. Vår allas fantastiska Noeline landar i London och förgyller hela livet! Tillsammans med Melina och Arlinda flyger hon in för att dansa i Hyde park till Kings of Leon. Innan det tänkte jag visa dem Brick lane och efter tänkte jag ta dem till The Box. Vinnande koncept.