lloydilondon

Vad jag lärt mig som aupair:


x Familjemiddagar varje dag är etremt underskattade och extremt viktiga! Det är en tid för hela familjen att dela med sig av sin dag och chans att prata lugnt och stillsamt ansikte mot ansikte.

x Man kan inte säg att "jag gillar barn" eller "jag gillar inte barn". Barn är människor, individer med olika personligheter och kvaliteter, precis som du och jag. Och man kommer inte överrens med alla eller gillar alla. Samma sak gäller när det kommer till barn.

x Barn är inget man "skaffar", det är ett helt opassande uttryck och borde inte användas. Man skaffar sig ett par snygga pjucks eller man skaffar sig en schysst solbränna under sommar-månaderna. Barn skaffar man inte. Barn kräver mer än en någorlunda fylld plånbok och ett snyggt yttre. Barn kräver att maninfinner sig i en inrero liksom livsro. Barn kräver dig att ändra din livsstil. Barn kräver ditt allt.

x Det absolut bästa att vara gentemot/för och framför dina barn är lugn. Rolig, arg, strikt, flamsig eller slapp får komma fram då och då men den egenskap som bör ta störst plats är den lugna. Är du lugn blir barnen lugna. Är du lugn blir det sällan stressigt snarare harmoniskt. Detta är ren och skör fakta, håll dig lugn.

x Beröm kan ge motsats effekt. Ja, även beröm kan vara farligt när det kommer till barn. I detta hus så sprids det beröm i vartannan mening. Vilket låter fantastiskt vid första intryck. Men orden/fraserna "well done", "good girl", "proud of you" har därmed också förlorat sin mening och styrka. När man öser på med beröm för att barnen borstar tänderna efter första tillsägelse bidrar detta ofta med motsats effekt. Barnen tror nu att de gjort jättebra ifrån sig för att de gjort som de blivit tillsägna och tänker att de gjort "sitt" för dagen ungefär. När sånna här simpla saker ger dem beröm och ofta belöningar så kan man ju bara glömma att barnen skulle kunna hjälpa till att städa undan leksaker osv. Att göra som man blir tillsagd vid första tillsägelse bör vara en självklarhet - ingen tillfällighet.


Jag är numera en tvättäkta aupair:

x Då jag inte längre kan gå på IKEA utan att notera grejer som barnen hade gillat/uppskattat bakon varje hörn. Det gick inte att gå förbi pepparkakshuset utan att fundera på om det kanske vore något "skojjsigt att göra med barnen"?

x Då jag hör barnskrik och ser barn vart jag än vänder mig. Exempelvis när det hoppar på någon med en barnvagn på bussen och det redan står två barnvagnar och tar upp hela området för barnvagnar så får jag en sympatis-klump i magen med en gång. Givetvis så funderar jag, och jämför alla barn jag stöter på med "mina barn". Jag funderar på om Fred och Grace hade gråtit sådär vansnnigt mycket som skitungen längre bort i tunnelbanan gör?

x  Då jag på riktigt blir riktigt emationellt engagerad när jag kollar på "Supernanny". Borde nämnas att jag vässar öronen och är nära till anteckningar när program-figuren Joe talar om sina bästa uppfostrings-tips.