lloydilondon

osv osv

All den kärlek som vi nyblivna Londonbor fått under dessa månader för London håller på att vittna bort helt när vi alla just nu befinner oss í en psykisk obalans pga av detta jävla tjafs om "snö ovädret". Hur jobbigt är det inte med bussar, tåg, tunnelbana, flygplatser och flyg i vanliga fall? Speciellt när man bara vill hem till vänner, familj och julmys. Måste de få en vanlig helvetes-resa att verka lockande? Nu har mina vänner fått sova på flygplatser i dygn, gråtit, fått julklappar slängda i soptunnan osv. Varför? Jo, som tidigare nämnt: det ligger cirka 3 cm snö på marken.... MEN SKOTTA BORT DET DÅ?!

Tove skulle åkt hem idag. Men hennes flyg var inställt. Det snöade i 30 minuter innan idag, för er som undrar varför. För att vara pesemistisk och negativ så ska jag redan nu skriva att jag kommer sprängas i tusen bitar av ilska om mitt flyg blir inställt på onsdag morgon. Jag bävrar för nyår som jag kommer att spendera i min ensamhet (barnvakt), det är nästan att jag inte står ut av bara tanken av nyår. Jag står definitivt inte ut om jag kommer att spendera BÅDE nyår OCH jul ensam.

Amika

Kvällen/natten/morgonen var grym som vanligt. Men vad annars går det att förvänta sig? Bäst var sista timmen på klubben då jag tillsammans med Lisa, Malin & Tove stod på sofforna och drevs helt med av stämningen och musiken. En annan bra grej är såklart alla kul människor man stöter på och tar kontakt med, kända liksom okända.

Ingen nyhet för trogna läsare att jag (och Malin) lever loppar helgerna långa. Denna helg var inget undantag. Vi hade en riktig svennebanan helg, vilket var mysigt men också riktigt kul! Med risk att vara tråkig så tänkte jag berätta om den i ett och samma inlägg. Jag vet att det kan vara segt att läsa om folks dagar när de är uppradade likt ett faktablad. Men jag ska fatta mig kort så, here we go:
 Fredes så hängde jag och Malin i Linns ENORMA hus (eller palats, slott? Jag ska ta med kameran nästa besök om jag minns). Jag skojar inte när jag säger att endast deras kök var lika stort som HELA vår undervåning här i Clapham. Det var stort, påkostat, graciöst men likväl fanns det en mysig hemmakänsla och jag ville knappt åka därifrån när natten smög sig på. Jag och Malin köpte med oss smarriga Jamie Oliver köttbullar och Linn snodde godis från barnen som vi festade till det med.
 Lördagen så försov jag mig och kastade mig ur huset på 10 minuter. Vi skulle nämnligen till Croydon och IKEA. IKEA var lite som att komma hem. Linn, Jenny, Malin och jag sprang runt och pekade på förpackningarna som stod på svenska. Paffa över att se å,ä,ö. Svenska matmarknaden i varuhuset var bäst. Vi skrek tvärsöver butiken att "TITTA KALLES KAVIAR!", "ÅÅÅÅÅÅH, JULMUST!". Jag log hela vägen hem med mina två Kingsize marabou i påsen (som såklart redan är uppäten).
Jag och Jenny åkte hem och vände ungefär. Krängde på tajt klänning och slirade ut i höga klackar. Kvällen/natetn/morgonen på Club Funky Buddha kan beskrivas som en av de BÄSTA änsålänge här i London. Och det är inte pjåkigt må jag säga. ALLA utgångar i London har varit helt grymma, så detta var väl extra ordinärt. Jag hade så himla kul med Tove och resterande av gänget.
 Söndag började med att jag vaknade av att Malin ringe mig någongång vid 10. Jag dansade runt i London natten till 5.30 så var ganska sliten men släpade mig fram till duschen och mötte Malin utanför 20 minuter senare. Vi åkte till svenska kyrkan för att se på blonda svenska barn sjunga Santa Lucia. Det var högmässa och fullproppad kyrka. Alla var så fina, och alla var så svenska. Det var mysigt att höra prästen prata på svenska och dra parareller mellan bibeln och London. Festade med lite "jul-fika-mys" (HUR svenskt?) efteråt. Checkade den svenska butiken efetråt och fingrade på Sunes jul DVDn. Sist men inte minst for vi till Hyde park där det råder Winterwonderland marknad. Jenny höll oss sällskap. Vi åt Bratwurst, Creps och annat klassiskt på marknader. Jag och Jenny åkte också "Powertower", typ höjdskräcken och det var så förbaskat roligt. Jag skrattade så jag skrek. Borde nämna att dagen var helt fantastisk och bjöd på klarblå himmel, utsikten från toppen var gripande.

Sist men inte minst så måste jag skriva att jag kom hem och somnade (läs: däckade) med kläder, smink. taklampan på och med oborstade tänder klockan 7 söndag "kväll". Chocken som slog mig när jag vaknade 5 på morgonen nästa dag var påtaglig. Jag minns inte ens att jag tog av mig mina skor, sällan att jag la mig ner i sängen från kvällen innan. Snacka om att varit trött.


Powertower, vi åkte lite senare på eftermiddagen då solen höll på att gå ner bakom byggnaderna


Jenny och Malin

Vad jag lärt mig som aupair:


x Familjemiddagar varje dag är etremt underskattade och extremt viktiga! Det är en tid för hela familjen att dela med sig av sin dag och chans att prata lugnt och stillsamt ansikte mot ansikte.

x Man kan inte säg att "jag gillar barn" eller "jag gillar inte barn". Barn är människor, individer med olika personligheter och kvaliteter, precis som du och jag. Och man kommer inte överrens med alla eller gillar alla. Samma sak gäller när det kommer till barn.

x Barn är inget man "skaffar", det är ett helt opassande uttryck och borde inte användas. Man skaffar sig ett par snygga pjucks eller man skaffar sig en schysst solbränna under sommar-månaderna. Barn skaffar man inte. Barn kräver mer än en någorlunda fylld plånbok och ett snyggt yttre. Barn kräver att maninfinner sig i en inrero liksom livsro. Barn kräver dig att ändra din livsstil. Barn kräver ditt allt.

x Det absolut bästa att vara gentemot/för och framför dina barn är lugn. Rolig, arg, strikt, flamsig eller slapp får komma fram då och då men den egenskap som bör ta störst plats är den lugna. Är du lugn blir barnen lugna. Är du lugn blir det sällan stressigt snarare harmoniskt. Detta är ren och skör fakta, håll dig lugn.

x Beröm kan ge motsats effekt. Ja, även beröm kan vara farligt när det kommer till barn. I detta hus så sprids det beröm i vartannan mening. Vilket låter fantastiskt vid första intryck. Men orden/fraserna "well done", "good girl", "proud of you" har därmed också förlorat sin mening och styrka. När man öser på med beröm för att barnen borstar tänderna efter första tillsägelse bidrar detta ofta med motsats effekt. Barnen tror nu att de gjort jättebra ifrån sig för att de gjort som de blivit tillsägna och tänker att de gjort "sitt" för dagen ungefär. När sånna här simpla saker ger dem beröm och ofta belöningar så kan man ju bara glömma att barnen skulle kunna hjälpa till att städa undan leksaker osv. Att göra som man blir tillsagd vid första tillsägelse bör vara en självklarhet - ingen tillfällighet.


Jag är numera en tvättäkta aupair:

x Då jag inte längre kan gå på IKEA utan att notera grejer som barnen hade gillat/uppskattat bakon varje hörn. Det gick inte att gå förbi pepparkakshuset utan att fundera på om det kanske vore något "skojjsigt att göra med barnen"?

x Då jag hör barnskrik och ser barn vart jag än vänder mig. Exempelvis när det hoppar på någon med en barnvagn på bussen och det redan står två barnvagnar och tar upp hela området för barnvagnar så får jag en sympatis-klump i magen med en gång. Givetvis så funderar jag, och jämför alla barn jag stöter på med "mina barn". Jag funderar på om Fred och Grace hade gråtit sådär vansnnigt mycket som skitungen längre bort i tunnelbanan gör?

x  Då jag på riktigt blir riktigt emationellt engagerad när jag kollar på "Supernanny". Borde nämnas att jag vässar öronen och är nära till anteckningar när program-figuren Joe talar om sina bästa uppfostrings-tips.

4 december @Funky buddha

Hade sådär overkligt kul som vanligt. Hoppade ur taxin utanför min dörr 5.30 och vi hade kul ända från start.

Jag och Malin satte klockan på 08.45 på en ledig dag och började skypa med varandra. Tillsammans via skype så satt vi spända och redo på "gigs and tours" hemsida. Inga mindre än SWEDISH HOUSE MAFIA skulle släppa biljetter klockan 09.00. 08.57 ungefär stod det att man kunde börja beställa, 08.23 var biljetterna slut, MEN LIKVÄL HANN JAG OCH MALIN HAFFA 2 STYCKEN! Kolla på länken här och denna trailer och känn peppen! Detta kommer blir grymt, ös, fett & stört (alla våra London ord i samma sammanhang!)


Steve Angello, Axwell och Sebastian Ingrosso. bild google. Jag förstår fortfarande inte att vi ska se dem. Sensationellt.

x Thé drickandet är sannerligen ingen myt!
Den engelska befolkningen dricker thé jämt, helst hela tiden. Varje Engelskman- kvinna jag träffat är alltid "dying for a cuppa!"

x Kaoset som vintervädret bidrar med är skrattretande.
Jag ligger dubbelvikt framför nyhetsmorgon om morgorna. "We had to stay the night at the local pub!", "Gatwick airport is closed", "Schools all over the country is cancelled", "Victoria station and Kingscross is closed, no trains going". Är det storm ute? Är det -20 grader? Går det isbjörnar på gatorna? Nä.. det har snöat, i 2 dagar ungefär och snön smälter på marken för det har inte varit kallare än -2 grader änså länge. Hur i h*lvete kan vintern komma som en överraskning VARJE ÅR?

x Tjejerna/kvinnorna i England äger inga skor mellan ballerina och UGGS.
Vart annan kvinna trippar fram i den 1 cm höga snön i sina ballerina, medans väninnan på andra sidan skvalpar fram i soggiga, blöta UGGS.

x Folk är totalt oblyga, öppna om sitt priva på allmäna platser.
Jag har vittnat om ett familjedrama. Mamma, pappa, barn står på en familjegata i området. Mamma och pappa totalgrälar framför barnet samt halva området då mamman vägrar släppa in mannen i huset i ett försök att kastat ut honom "your a piiiiiiip you piiiiiiiiiip, get the piiiiiip out of here. Your not welcome your drunk!", pappans respons lät ungefär såhär, "oh piiiiiiiiip, your just gonna turn your back then you piiiiiiiiiiiiip?". Mitt emellan står ett lätt överviktigt, förvirrat och uttråkat barn. Jag stannar och iaktar en stund medans resten av förbipasserande inte verkar märka dramat mitt framför näsan på dem.
Jag har även vittnat ett offentligt break up där kvinnan rosen rasande hoppar ur en taxi och frågar (läs: skriker) på sin kille (eller numera ex) "ARE YOU SERIOUSLY GONNA LEAVE ME, IT OOOOOOVER, WHAT THE PIIIIIP DO YOU MEAN ABOUT THAT? OVEEEEEEEEEER?!". Jag går lite roat förbi och kikar lite på distans på kvinnans utbrott och mannens trötta uttryck.
Jag har dessutom vittnat ett bussdrama. 2 kvinnor börjar bråka på "nedervåningen" på bussen, vilket börjar låta aggresivt då den ena kvinnan gång på gång skriker ut högt "DONT TOUCH MEEEEEEE, BACK OFF!". Bråket/tjaffset pågår en bra stund tills en tredje person på bussen lägger sig i och kaoset är igång. Jag och Malin sätter in hörlurarna i öronen och guppar vidare på vår bussfärd. Detta börjar ju bli vardagsmat...
Låt mig inte börja om trafik konflikterna, det pekas finger genom rutan förare emellan och många parkerar gärna mitt i gatan fönster mot fönster för att livligt göra upp ansikte mot ansikte.

x De engelska husen är byggda av papper.
Väggarna går att sparka igenom om man hade velat och golven knakar och gungar. Låt mig säg såhär: det känns som jag känner grannarna mycket väl, trots att jag aldrig träffat dem. Deras samtal liksom vanor hörs högt och tydligt genom dessa pappersväggar. Kanske ska nämna att vi går omkring med ytterkläder inomhus om dagarna också. Insoleringen släpper in kylan lika bra som ljud.

x Största skräcken ligger i icke fördragna gardiner.
De enda instruktioner jag får från familjen de helger de åker iväg och lämnar mig ensam med huset är inte "glöm ej att låsa", "inga fester" eller "glöm inte spisen på" utan "glöm för guds skull inte att dra för gardinerna!". Visste ni att det FARLIGT att låta fönsterna gardin-fria när det är mörkt ute? Tydligen, fråga bara varje Londonbo och de kommer hålla med..

(det kommer också komma upp ett liknande inlägg om vad jag lärt mig som aupair inom kort)