lloydilondon

Det är söndag vilket brukar vara min mest aktiva uppdaterings-dag. Dessvärre så kommer det inte bli mer än detta inlägg för idag.. jag funderar även på om detta desvärre också är mitt sista inlägg i huvudtaget. Min kamera blev stulen i fredes vilket kommer resultera till att en redan grå blogg blir ännu gråare. Så vitt jag vet så är det bara mina föräldrar (med undantag min moster då och då) som läser min blogg. Och dem kan jag lika gärna skypa med för att berätta om min vardag. Därför funderar jag på att skaffa lösenord och fortsätta uppdatera men för endast privat bruk. Där jag skriver lika personligt som i vanliga dagböcker gjorda av papper skrivna med penna. Sånt som endast berör och delas med mig själv. Jag vill inte radera eller göra mig av med bloggen för det är ett fantastiskt sätt att bevara minnen och bilder på. Känns meningslöst att hålla på de tankar, erfarenheter och grejer som faktiskt är mest spännande och intressanta för mig att minnas bara för att behålla integritet (jag delar med mig av cirka 30% av min vardag, mina tankar, erfarenheter och hälderlser i bloggen). Då skaffar jag hellre lösenord och blir bättre på att skypa med mina föräldrar. Är det någon mer som faktiskt läser de rader jag kluddar ner här? Bra och veta innan/om jag skaffar lösenord och gör bloggen privat.

Richmond, 24 mars

Imorse hann jag med en fika med Jenny och Charlotte på Starbucks uteservering, bytte senare uteservering och sällskap för en lunch i solen med Linn. Sist men inte minst åkte jag till Richmond där jag möttes av Ottilia, Lisa och Tove. Vi köpte lite cider, chips och kex sen satt/låg vi som på bilderna resten av dagen. Nyss hemkommen från Jenny där jag avslutade denna fasligt fantastiska vårdag.

St Pauls Cathedral

TATE modern

At stations, gatumusikanter som kryddar livspeppen till det yttersta
(alla bilder är hittade på Jennys fb)

Jag och Jenny fortsätter att ha grymma helger. I söndes så sög vi åt oss kultur-nöje. Vi besökte först The National Gallery på Trafalgar square. Beundrade och tänkte att det är helknäppt att något stått och målat den där tavlan över 500 år sedan, men så mycket mer spännande än så var det inte. Så vi sökte oss mot lite mer modern konst, och det leverade TATE modern. På vägen gick vi förbi St Pauls Cathedral, majestätisk! Vi knatade även äver the millenium bridge tills vi nådde slut destinationen TATE modern. Där begrundande vi bland annat Ai Wei Wei's alla miljoner solrosfrön. Låter det konstigt? Det är det också.. funderar på att skriva ett seperat inlägg om detta, återkommer. Vi jobbade oss uppåt alla 6 våningar tills vi nådde slutmålet- våning 7. Som har ett café som bjuder på en utsikt i världsklass, se bild 4. Att det är vår, sol, värme och gatu-underhållning överallt kryddar en redan god omgivning. Avslutade dagen med öl och sånt på Northcote.

St James park några timmar sedan

Idag vaknade jag (läs: väcktes av högljudda och arga föräldrar och gråtandes barn) vid 7 tiden. La genast märke till den klarblå himmeln och tänkte att det kanske inte var så tokigt att bli väckt trots allt. Vid 9 slängde jag iväg ett sms till Jenny som otippat nog var vaken men inte alls otippat nog var sugen på att hitta på något. Vi besökte Borough market på morgonen, där vi käkade anka. Åkte vidare till St James park, där vi käkade mjukglass. Årets första och förmodligen årets bästa. Så otroligt härligt att ligga i gräset någonstans mellan sömn och medvetenhet med solen brännandes i ansiktet. Vi knatade vidare och bemöttes av ett sjungande London. Vart vi än vände oss så fanns där musik, uppträden, demostrationer och diverse. Som Jenny sa: London är som en enda never ending statsfest!

Daddy du får ta på dig glasögonen så du kan läsa vad det står

17 gilla markeringar och några kommentarer på min status på fb om Daddys kommande tv-debut. Som mamma kommenterade på det tidigare inlägget; Vi kanske får emigrera och byta namn efter detta??

Efter en helg och vecka helt utan Jenny så hade vi ett kärt återseende i fredes. Efter att jag tillsammans med Ottilia käkat rosa pannkakor hos Josefin i hennes fab lägenhet på Bond street så styrde jag kosan mot Jennys crib. Vi tänkte köra en repsris på vår total lyckade bar runda i Clapham. Med lite oro att inte kunna nå upp till den lycko-nivån igen så knackade jag på Jennys dörr. Efter en minut började vi skratta och ha det allmänt gött, så tvivel flög iväg. Banans vad kul vi har ihop, igen och hela tiden. Alltid helt enkelt. Vi hängde på Jennys rum innan med lite champagne som hennes host mummy helt otippat kom upp med. Sen vandrade vi ner på Northcote road och in på The underdog. Återseende med roligt folk som vi träffat den tidigare kvällen, som visade sig vara precis lika roliga som vi mindes. Där hängde vi till små timmarna med diverse stop på lite olika ställen. Stupade i sängen relativt tidigt (3-3.30). Sen blev det lördag vilket är idag. Som har spenderats med Jenny. Tillsammans kollade vi på video-klipp på oss som fick tårarna att spruta. Av asgarv. Sedan ner på Northcote för att käka lunch på All Bar ones uteservering. Borde nämna att livet är ta mig tusan riktigt bra.

Söndag @supper club. Bilder hittade på Josefin fb

På söndagen lovade Josefin brunch. Vilket inte visade vara vilken brunch som helst. Där fanns inte beans on toast så långt ögat kunde nå. Kanske var det så att jag hette Alice och råkade kika lite för djupt i det där hålet den där söndagen. För visst kom vi till ett underland! Supperclub var det ballaste och mest psykadeliska ställe jag någonsin varit på. Josefin hade förvaranat lite lamt innan att "ha typ kjol, det är ett fint ställe". Jag tänkte då typ ett fancy hotel med moral tanter och gubbar. Men detta var allt det där, fast tvärtom. Vi satt i sängar och tittade på toy story 3 (se bild 1) medans vi fick in världens godaste mat, dryck och efterrätt. Underiden kom och gick det folk som var allmänt konstiga eller skitballa beroende på vem du frågar. Frågar du mig så tycker jag det sistnämnda. Efter mat och slapp och massage (haha) så blev vi hänvisade att gå en trappa ner. "Some entertainment for you". Jo. En kvinna med lackstövletter spelade Michael Jackson låtar på en elektrisk fiol medans 2 män i tajts dansade balett till. Som Noeline sa; det låter sånt man läser om Lsd. Fast helt ofarligt. Natural high.

@ club Punk. Bilder hittade på Josefins fb

Som nämnt i tidigare inlägg så förfestade vi på Dime bar i Clapham med kareoke så det tjöt om det! Det var så pladask lyckat. Och mer pladask blev det. För hela natten och morgonen på Punk med Halmstad tjejerna var SÅ LYCKAT.

@ club punk & Embassy. Bilder hittade på Josefins fb

I total matkoma så vandrade vi ner en våning på Club Embassy, från restuarangen till dansgolvet. Sedan redan inspanat så var skandal minderåringen och bloggerskan Paulina (mest känd som Paow) där med sina ombloggade vänner samt storbloggerskan Tyra Sjöstedt. Jag och Tove hade redan hyper ventilerat över faktumet att vi var på samma klubb, bjöd nu med storbloggarna ner till vårt bord. De tackade och sa "TJOFRADDE LITTAN HELL YEAH". Näe, inte så. But you get the picture. Den au pair som jag är var tvungen att strosa hem framåt natten då jag jobbade nästa dag. Så det blev kort. Men Paow gästade vårt bord på lördagen också, på Club Punk.

trerätters @Embassys. Bilder hittade på Josefins fb

Efter lite förvirring över vilka bestick man börjar med så tog det inte lång tid innan maten låg i magen. Som barnen brukar uttrycka det hela: yummy scrummy in my tummy!

Har nyss pussats med barnen i en kvart innan de la sig till rätta i sängen. Så nu är jag barnvakt och ensam i huset. Tänkte spendera lite kvalitets tid med bloggen och uppdatera så det skriker om det. Därav rubriken. Inläggs bomb liksom. Vi hörs dårå!

"YOU GAVE LOOOOOOOOOOVE, A BAD NAME!"

I lördes förade vi extra festiligt nämligen med kareoke. Jag hade trots några drinkar lyckats boka ett kareokerum längst ner i källarn i en bar i Clapham samma natt som jag och Jenny gick på bar runda. Och vilken tur att jag lyckades med det för det blev en riktig hit. Energin i rummet var så positiv och härlig att den gick och ta på. Härligt att skrika sig hes till Mr. Brightside och dansa helknäppt framför folk som man vet inte förväntar sig något annat av en.

Nu, precis just nu, pågår förmodligen en massa tjatter, retandes, skratt, fnitter och irritation mina svenska flickvänner emellan. De och, jag förmodar, deras enorma packning är på väg till London. Jag har så mycket jag vill visa och göra med dem. Imorgon är deras första dag här men då jobbar jag med kidsen 11h. Däremot sitter jag inte barnvakt så jag ska ta med dem till Club Embassy där vi ska få mat samt ett bord framåt natten. Bra start? Jag tycker det.


Jag och några av mina London favoriter en natt på Embassy i februari

Min och Jennys fasligt roliga helg bara fortsatte non-stop. På söndagen slank vi in på Vue biografen högst upp på Westfield och såg Tangled i 3D. Japp, den där nya barnfilmen. Och handen på hjärtat så ligger den på min top 5 lista över favorit filmer. 3D-effekterna var MAGISKA. Jag och Jenny satt och gap-flabbade konstant de gånger vi inte grät, satt ner sjunkna i fotöljen kikandes mellan fingrarna eller kramade varandras hand i spänning. Jag och Jenny var fortfarande helt uppspeltna när vi satt på en bar i Clapham med Linn (Pollys nya aupair), Charlotte och Jakob samma söndagskväll att vårt sällskap tröttnade på vårt prat om "den där sjukt roliga hästen i Tagled!". Maximus hette han, hästen alltså. En häst med identiferings problem. Titta detta klippet här 

 
kopierar en kommentar på ett youtube klipp på Tangled; I know its an animated movie but Flynn Ryder is hot. This movie seriously cracked me up!

undrar varför bartendern tar emot pengarna med munnen på andra bilden

Blir lite bilder när man har för roligt för att komma ihåg att ta kort (fast har däremot några hysteriskt roliga video-inspelningar från natten upptåg). Det där med barer ska bli min nya grej. För jisses vad mycket människor man träffar. Han, hon, dem och vi från där, dit, ingenstans och överallt. Just det, massssor.

hopp- och försök till hoppbilder hade vi hysteriskt roligt åt

väldigt lyckligt tillfälle, ekorrar är satans söta!

alla bilder är lånade och hittade på Jennys facebook

I fredes hade jag och Jenny ett hej-dundrans bra dygn. Startade i min favoritpark (efter att mitt icke-att-lita-på lokalsinne tagit oss på en tripp). Det var sådär skönt ute, vi vet, varmt. Vi latjade omkring och hade det allmänt gött. Åkte till Holborn och gick på utställningen "Hunterian", som jag inte ens kommer att försöka förklara var det var mer än att det var stört (läs ingen: STÖRT) och väldigt minnesvärt (kommer aldrig glömma bebis-foten i burken även om jag försöker). Fortsatte med indisk mat hos Jenny följt av Londons hittils, kanske mitt livs, knäppaste utgång. Vi gick på bar runda i älskade Clapham på vår älskade huvudgata The Northcote road och det var så FÖRBASKAT ROLIGT. Skrattar och ler fortfarande av minnet.