lloydilondon

Liknande sånna här mail är tyvärr inte första gången jag hittar i min inkorg. Utklipp från ett mail från "the local police".

Jag går förbi poliser som med ett fast grepp håller i en handborgad man på min tunnelbane station med jämna mellanrum. Jag blir bemött av en polis konstapel utanför min lilltjejs skola för att ta emot ett papper om att ett flertal kvinnor, speciellt i sällskap av barn, blivit attackerade och rånade på gatorna runt omkring. Jag småpratar med de andra mammorna och barnskötarna på lekplatserna om de bästa street smart skydden - mini spray deo (som tydligen förblindar i 5 minuter) eller mobilt alarm? Jag måste ropa "who is it?" innan jag öppnar dörren. För min värdmamma varit med om att en psykopat försökte ta sig in genom dörren när hon var ensam hemma. En kvinna blev rånad och strypt utanför sin egna ytterdörr i sällskap av 3 barn mitt på dagen - 2 gator bakom min! 7 affärer blev rånade på vår lokala huvudgata - samma vecka. Behöver jag fortsätta?

Trots detta så har jag kännt mig så himla trygg här. Jag bemöts av vänliga ansikten och handlingar vart jag än vänder mig. Jag finner polisen (som syns överallt) som en himla trygghet, till skillnad från i Sverige där jag jämt känner mig på min vakt när polisen cirkulerar i området. Min poäng och fråga är, efter att jag och jenny kom lite olyckligt till förra veckan, om jag upp tills nu varit super naiv och lyckligt ovetande eller är det så att av 9 miljoner människor så klart det finns några ruttna ägg men inte mer än vanligt procentuellt jämfört med exempelvis Halmstad?