lloydilondon

Vanligtvis när mamman kommer hem från kontoret så rusar barnen mot dörren och berättar exakt det man inte vill att de ska berätta. "Mamma, jag trillade ner för trappan idag", "Mamma, jag satte tomat i halsen och kunde inte andas innan" eller "Mamma, jag frös på skolgården idag", osv osv. Jag undrar alltid varför de inte springer till dörren och berättar att jag exempelvis lekte kurragömma med dem i 1 timme, bjöd på picknick i parken eller höll dem uppochner tills de inte orkade skratta nåt mer. Men idag fick jag igen för all missad beröm.

Efter att Grace hade berättat för sin mamma att jag hade klämt henne jääääättehårt i armen (jag lyffte upp henne ur badet) så berättade hon om våra dans- och musikuppträdanden. Hennes mamma fiskade upp videokamera och allt. Så där stod Grace och vickade på höfterna och sjöng påhittade sånger om katter som leker med fjärilar... på stranden..med en elefant... ocksåååååå. Sen sjunger hon en låt med ett blygsamt leende riktat mot mig (notera att mamman fortfarande filmar!)

"I have an aupaiiiiiir. She has a lion necklace...her haiiir in a plait and she is very beautiful. She also has pink toenails and is very kind!!!"

Nästan så man tror att jag skrivit den själv.